Träningen börja med att man sätter sig på en snygg rad vid mattkanten i den traditionella sittställningen som heter Seiza (man sitter med benen underkroppen så man sitter på hälarna, knäna och fötterna bildar en triangel) med ansiktet vänt mot dojons huvudända. Instruktören sitter framför de tränande en bit in på mattan även han vänd mot huvudändan av dojon och på hans signal (eller hans närmastes) bugar man mot huvudändan där det finns ett porträtt av grundaren för att visa sin tacksamhet.

Sedan vänder sig instruktören om och sitter vänd mot de tränande och han och de tränande bugar emot varandra som man säger artighetsfrasen ”Onegai shimasu”.

Efter detta brukar det vara lite olika, antingen börjar man direkt med att instruktören visar en teknik (vanligtvis en teknik som heter Tai no henko) eller också börjar man med olika uppvärmningsövningar.

När instruktören har visat klart tekniken man ska träna så bugar man emot instruktören och sen emot den person man önskar träna med och sedan turas man om att göra den teknik som är visad på bästa sätt på både höger och vänster sida. Sedan låter man sin träningskompis gör tekniken på samma sätt på en själv. När sedan instruktören klappar av tekniken bugar man åt den man tränat med och skyndar sig att sätta sig på mattan igen för att få se nästa teknik visad för en, så upprepas proceduren till träningen är slut och man ska buga av. Av bugningen går till som när man bugade in men med skillnaden att man i stället för ”Onegai shimasu” säger man ”Domo arigato gozaimashita”, vilket betyder: ”Tack så mycket för det som har varit”.

Aikidon bedrivs i sin grundläggande inträningsform i nått som inom budon kallas för kataform. Kata är ett sätt där man tränar ett förutbestämt rörelsemönster och används inom de flesta budoarter.

Det finns tre olika inlärningstadium, dessa är:

1. Kihon, som är en ren statiskform där man har fryst attacken i mötesögonblicket vilket innebär att båda parter står stilla när tekniken inleds. Detta är den första formen av inlärning som kommer i kontakt med och möjlig gör att man i lugn och ro kan finna de rätta vägarna att flytta sin kropp och leda kraften från den som attackerar.
2. Awase, den andra av de tre formerna innebär att partnern tar ett steg till attacken och att det där med blir lite mer dynamiskt  och mer realistisk. Detta stadium kommer man till när man behärskar att kunna flytta sin kropp på rätt sätt och behärskar grundtekniken.
3. Ki no nagare, den tredje formen bägge parterna rör sig obehindrat omkring på mattan och attack och försvar föds naturligt när de båda möts.